Morgonstund har blodsmak i mun!

Jag är morgontrött. Riktigt seg och sur med blodsockret nere vid fotknölarna. Mitt uppvaknande sker liksom i tre steg varje morgon alltid, alltid. Först segar man sig upp, går på toa. Sen stapplar jag ut i köket där min snälle (morgonpigge!!) man har dukat fram frukost (steg 1). Efter halva intaget av frukost svarar jag på tilltal och efter att druckit upp mitt te går jag in och duschar (steg 2). Börjar kännas bättre, mycket bättre. Efter någon timme eller så är det dags för förmiddagskoppen med kaffe och varm mjölk (steg 3). Då är jag back in business.

Men häromdagen chockade jag verkligen mig själv. Jag fick för mig att jag skulle gå en långpromenad på morgonen innan frukost, dusch och förmiddagskopp. Sagt och gjort! Kroppen gick upp snörde på sig joggingskor, vantar och halsduk. Hjärnan undrade lojt vad som hände men benen började gå både fort och raskt. Ner till stranden. Oj, vad här var folk! Massor av folk är ute och går och springer 6.15 på morgonen. Luften är klar och skön att andas in och det är liksom en stilla känsla fast folk är ute och rör på sig. Känns mysigt på nåt sätt. Sista metrarna är jag lite kallsvettig och känner ett trängande behov efter frukost. Det märkliga är att jag pratar vid frukostbordet (av mig själv), jag skuttar in i duschen och är riktigt pigg resten av dagen. Får se hur länge det håller i sig men imorgon bitti blir det promenad igen.