Fyra nyanser av grått!

Var ute en tur med dottern igår och vi tog oss ner till stranden. Det var länge sen det var så kallt att havet frös. Men det har det gjort nu - ialla fall nere vid strandkanten. Stora vita isblock låg där vi för ett drygt ett halvår sedan satt och njöt av sommarsolen och svalkade oss i det sköna vattnet. Frågade min flicka om hon kom ihåg att vi badade där i somras. Jo, det gjorde hon nog men "nu är vattnet borta" sa hon och tittade konfunderad ner i den grå isen. Sen blev hon otroligt intresserad av ett löv som frusit fast i isen; man kunde se det men inte ta det. Sen skulle vi springa lite bland de snötäckta sanddynerna, kolla på en hund och sen kände jag inte mina händer längre så jag ville gå hem. Det var en kall och grå vinterdag, fyra nyanser av grått skulle man kunna säga. Men det är så facinerande med små barn. De lägger inte värderingar på allt som äldre barn och vuxna gör. De bara är och upplever. En hund som springer, ett löv i isen, att man nästan kan åka skridskor fast man bara är tre osv. Hon kom ihåg sommaren men den var varken bättre eller sämre än den iskalla vintern - bara annorlunda. Tänk om vi kunde hitta det barnet i oss som vuxna lite oftare. Då skulle vi inte behöva lära oss om mindfulness och att hitta det värderingsfria nuet utan kanske bara ...acceptera det som är.... just nu...och kanske ibland rentav må lite bättre.